Det sjunger inga ungar på Hantverkaregatan. De låter alltså inte alls och därmed knappast så fria som bara ungar kan. Själv är jag bakom lås och bom på mitt hotell (Siesta) efter en dag på barrikaderna en vanlig kväll. Ganska nöjd med mitt omskrivning av detta poetiska epos. Sitter alltså på ett hotellrum i min födelsestad Karlskrona. Ska väl ta en liten promenad i nostalgins tecken när jag postat detta inlägg och loggat ut. Med tanke på att stan toppar listan över oprovocerat gatuvåld gäller det väl att inte stanna ute så länge. I morgon bitti tänkte jag avlägga en kort artighetsvisit på mitt gamla jobb innan jag drar vidare. Upplevde en våldsam törst efter dagens jätteportion lunch-lasagne och hällde upp ett glas vatten. Hemska misstag. Förvisso var detta inte på något sätt en av orsakerna till att jag efter totalt drygt 40 år (varav 30 i svit) bestämde mig för att flytta, men fy f-n vad Karlskrona-vattnet smakar illa. Man tänkte inte så mycket på det när man drack av och bryggde kaffe på det varje dag, men när man vant sig vid vatten som inte smakar metall är det en snudd på grym "deja-goute". Alltså låter vi dagens illustration stå som en evig påminnelse att aldrig använda vattnet i Blekinges residensstad till annat än utvärtes bruk. Undrar om de har öppet på Fox & Anchor - jag är fortfarande törstig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar