Tätt på given

Ja, så har man varit på födelsedagskalas. Svante fyllde - ja inte år, men väl ett halvt. Ju mindre, desto oftare, skulle man kunna säga. Lillpågen har nu börjat variera sin kosthållning och även börjat upptäcka hur olika mattyper smakar. Förvisso verkar det mesta smaka likadant. Han har även börjat bekanta sig med "knepers-världen" - d.v.s. tilltugg man vanligtvis har till pilsner, fast den biten av näringsläran får han väl vänta med. Det roliga med Svantes "ostbågar" är att de till skillnad från maten som smakar likadant faktiskt egentligen inte smakar någonting. De ser ut som packmaterial av frigolit och smakar ungefär likadant. I den nya matvärlden har det inte bara tillkommit (avsaknaden av) smakupplevelser. I den nya tiden ska det även kännas på maten - iofs en större upplevelse än den kulinariska. För en gammalt skolad verkar det lite märkligt att vänja barnen vid att man ska köra ner händerna i skaffningen. Det måste ju vara svårare att vänja sig av med olaten än att inte lägga sig till med den. Nåja, det är ju inte jag som städar köket och spolar av barnet ...
Även denna vecka har gått med en ruskig fart och det hampade sig inte bättre än att det blev två repor till Friskis och därmed två motionspass. På den negativa-bieffekt-listan hamnade därför också tvenne besök i tvättstugan. Detta gör att morgonens inlägg blir kort. Strykjärnet klickade till och ville med denna ljudeffekt påkalla min uppmärksamhet. Dessutom är det ju bara fredag, så man får väl masa sig till jobbet vad det lider också.
Dagen illustration kommer från de illustra tider då Etiska Rådet inte synade reklam. För oss i bilbranschen en tid på väggalmanackorna från företrädesvis däckfirmorna var något man såg fram emot. Inte för att jag har något emot näckrosor och blomsterängar, men i alla fall.

Lite nya grepp

Tänkte byta taktik och låta bilden illustrera själva ämnet - måhända en engångsföreteelse, men man vet ju aldrig. I lördags var en av mina äldsta och bästa vänner på besök med sin nya kärlek Gittan. De som tittade på Barnjournalen på 80-talet känner säkert igen honom. Och nej - det är inte Bengt Fahlström, även om de har ungefär lika mycket hår. Kvällens huvudämne var inte oväntat parets stundande bröllop och när, var, hur en eventuell flytt skulle kunna meddelas Gittans och Lillemors gemensamma fikakompis Gerd. Ja, detta blev ett sanslöst internt inlägg. Kanske den allra innersta kretsen fattar hur komplicerad denna fråga kan vara. Ja, inte själva bröllopet alltså. Nu kan man å andra sidan börja se fram emot midsommarhelgen även i år.
På nyhetsfronten är det eljest ganska lugnt. Jag hittade naturligtvis ingen väska på rean. Den sort jag är på jakt efter reas naturligtvis inte. Däremot hade Lillemor lite mer tur med shoppandet och kom hem med fyra nya skor.
Har även lyckats återstarta det sunda levernet med lite spinning. Ska försöka få till det åtminstone två gånger den här veckan. Den tidigare meddelade golfresan blir däremot inte som planerat. Lillemor fick ett bättre alternativ och tänker bege sig till Milano för att titta på fotboll. Huruvida detta ställer in mitt deltagande har jag ännu inte kunnat bestämma mig för. Spelsuget vill liksom inte infinna sig. Det blev ju inte en enda runda i fjol och jag tror inte jag spelade mer än max två gånger 2007 och ungefär lika mycket 2006 - ni fattar.
Nu börjar klockan närma sig kvällsprommis ner till Knutpunkten. Ska bara dra ur strykjärnssladden och linda upp mangelduken. Hade nämligen en date med maskinerna i tvättstugan igår.

Överdriven ursprungsmärkning

Det hetaste ämnet i de senaste dagarnas HD har varit kalkonmortadella. Initierat av att en muslim av misstag köpte ett paket på Lidl i tron att pålägget inte innehöll fläskkött. Förvisso stod det på innehållsdeklarationen att kalkonen bara stod för en del av själva köttinnehållet, men han var irriterad. Det hade han säkert blivit om han köpt olivmortadella också. Livsmedelsverket ansåg att det räckte med den info som fanns på paketet, men Lidl ska märka om sina pålägg för att tillfredsställa halal- och kocher-folket i alla fall.
Själv tycker jag att det går för långt ibland. Köpte ett paket flatrökt skinka härom sistens och tänkte i mitt stilla sinne att det måste väl ändå vara överkurs att ange charkuteristens sexuella läggning på förpackningen.
Veckan som sådan har varit lite upp och lite ner. I tisdags var jag uppe i Göteborg på Farbror Folkes begravning. Tyvärr är det numera mer sällan släktens samlas av andra anledningar. Annat var det förr. När man tänker på Folke tänker man på alla midsomrar i deras sommarstuga i Hjortahammar och alla aktiviteter. Det var lekar och allehanda kul tävlingar. Folke brukade bygga allehanda finurliga apparater som gästerna kunde förlusta sig med. Från början var det obligatoriskt med fotboll, men det slutade alltid med att farsan eller Stig fick halta av planen och med stigande ålder och ökat intag blev matcherna med åren allt kortare. Tror att det var Folke som inspirerade mig till de traditionstyngda tävlingarna vi under flera år hade på midsommarafton i Jämjö. Fick i alla fall tillfälle att snacka lite med kusin Tony och vi bestämde (än en gång) att bli bättre på att hålla kontakten. Får väl addera detta till mina nyårsmålsättningar.
Dagens lilla bild illustrerar hur tokigt det kan bli. De sura kärringarna demonstrerar mot alkohol. Lite av ett antiklimax att man blir mer sugen på att ta sig en "virre" än ngn av damerna.

Nyhetstorka

Jämrans osis (uttryck taget från klassiska "MADopol" - Tidningens Mads monopolspel) andra dan på raken utan morgontidning. Ringde svararen och fick veta att de inte kunde få ut ngn tidning idag (det kunde de igår) istället skulle jag bli kompenserad för en dag. Hur f-n gör de det när man har månadsvis betalnig med autogiro?
Pressvisningarna i Sth gick bra även om det var på det berömda att man hann med flyget. Vi skulle ställa ner bilarna i Värtan för vidare transport till Finland och eftersom de inte var bokade fick vi inte komma in på kajen med dom. Tiden tickade och när vi till slut hade alt under kontroll skulle vi bara hitta en taxi. Lustigt nog har de inga som står och väntar vid utskeppningskajen och det var drygt en timme innan nästa båt skulle komma in, så det var ganska tomt vid ankomstterminalen också. Lyckligtvis dök det upp en räddare som kunde ta oss därifrån. Väl på Bromma hann jag knappt sätta på mig bältet efter säkerhetskontrollen innan det var dags att borda.
Å andra sidan blev man väl förplägnad efter att ha klivit in på Helmfeltsgatan. Frugan hade dukat upp och lagom till första skål-och-välkommen-hem tuffade På Spåret igång.
Tog en repa ut till Väla på lördagsförmidddagen för att se om väskbutikerna hade några bra extrapriser på kabinbagage med plats för datorn. Min gamla har snart inga dragkedjor kvar och börjar bli kraftigt demolerad eftersom Kullaflyg inte anser att kabinbagage får vara så stora som de får enligt IATA.
Lördag är annars = Telegrafen och denna vecka fanns plats. Gunilla slöt upp och vi avslutade aftonen hos henne med Afrika-gryta, fransk avec och ett par parti casino. Söndagsvädret är inte ens si-så-där. Gråmulet, disigt och allmänt oinbjudande. Måhända kan man slumra till framför ngt skidskytte eller annat ointressant.
Nu tycker jag annars att det räcker med vinter eftersom det ändå inte är ngn vinter i år heller. Dagens lilla bild får därför visa på framtidstro och en förhoppning om snar vår och de aktiviteter vi nu ska kunna ägna oss åt när vi inte har ngn trädgård som pockar på uppmärksamhet. Vi har faktiskt börjat snacka lite löst om att starta säsongen med en golfweekend "redan" i maj.

Trångt i Tjockhult

Det är inte så lite märkligt att en stad som drar åt sig så mycket folk ska göra det så svårt för dom att ta sig fram. Ju mer man tänker på det desto mer "hönan eller ägget" blir funderingarna. Om inte så många hade velat bo här hade det ju inte varit så trångt, fast då hade staden måhända inte haft samma attraktionkraft. Det är kanske just attraktionskraften som gör att det är så trångt, men då borde ju inte så många söka sig hit eftersom det redan är för trångt. Känns som om man får lägga ner dessa funderingar och övergå till att skämma bort sin lekamen. Sturebadet har en filial här ute, så nog bjuds tillfälle till hälsa och välmående. Sicken tur att man har badbrallorna hemma. Det bjuds nämligen välmående i restaurangen också. Tror jag väljer det senare. Med på turen denna gång har jag Kjelle Karlsson - en förtjusande man i sina bättre år. Han var med och backade upp Forester-visningen i oktober också. En av denne mans beundransvärda resurser är att han hittar väldigt bra i Hufvudstaden. Just idag gick det väl så-där, men vi kom fram till slut. Lite skumt att det gick bättre första gången av de två vi tvingades genomlida för att få alla bilarna till hotellet. Nu kände jag att jag måste ge samma eloge till Carro i rättvisans heliga namn - eftersom hon var med och roddade både Impreza- och Forestervisningarna i Skåne. Kanske inte främst för hennes lokalsinne, men hon kanske också hittar i Stockholm ...
Idag har illustrationen faktiskt lite aktualitet över sig. Visserligen var det ett tag sedan den togs, men jag har i alla fall flugit idag också. Dock inte från Kastrup där denna togs senast jag lyfte därifrån. Lite skumt att bagagevagnsbolaget inte bemödat sig att byta. Det faktum att platsen är såld för en viss tid kan ju knappast räknas när bolaget inte finns längre. Återvinning på ej utnyttjad reklamtid känns ju inte heller som något som konkursförvaltaren skulle lägga ner någon tid på. Undrar hur många som tänker på Sterling (positivt eller över huvud taget) när de tänker på sin nästa flygtur.
När jag ändå är igång lägger jag ner tävlingen om vad de egyptiska männen höll på med. Eftersom det var så litet intresse behöver jag ju inte redovisa det räta svaret heller. Tji får alla nyfikna som är för lata för att skaffa sig ett lösenord till Blogger.

Vardagslunken

Nästan skönt att få åka till jobbet och "vila upp sig" efter alla helger. Denna veckan är det full fart med visningarna av Impreza Boxerdiesel. I går var det våra sex i Plejaden som agerade Stjärnorna på Häckeberga Slott. I morgon drar jag till Stockholm för fredagens lilla äventyr på Frösundavik.
Knut och Guns besök blev en höjdare på många sätt. Vi kom inte in på Telegrafen - trots att vi var vid ganska goda vigörer vid 15-tiden. Tydligen var det fler helsingborgare på alerten, så stället var fullt. Det blev en repa till O'Learys istället. Kanske inte samma höjdare med fotboll och ishockey på tv-skärmar som 60-talsmusik spelad live, men deras mozarellasticks är bättre och korgen med blandade tilltugg väl så matig och klart mer generös.
Söndagen bjussade vi upp familjen Lindén på brunch så att våra f.d. grannar fick beskåda det lilla (nåja) underverket Svante. Lite skumt att äta sill utan öl och snaps, men vad gör man inte i solidaritetens namn.
Kan bara inte undanhålla mina besökare ett av fjolårets spektakel - Père Noël Bizarre.

Back in business

Ibland vill det sig inte riktigt. Eller är det bara så att man inte riktigt vill? Ändå har det inte direkt varit stiltje på händelsefronten. Nyårsfesten var i sig värd ett eget inlägg. Vi hade vansinnigt roligt. Måhända var hempromenaden en av höjdpunkterna. Inte minst för att Staffan gick och haltade hela vägen - omedveten om att jag stoppat en ICA-kasse i hans vänstra doja. Säger kanske en del om nivån ... När det sedan blev vardag igen var det dags för nästa besök. Ungarnas gamla dagmamma Annelie var nere ett par dagar och hjälpte till att tömma vinförrådet - inklusive det hon hade med sig. Vi visade henne stan i hela sin stolthet - inte minst Telegrafen, som iofs inte hade livemusik, men väl så mycket annat. Nu har det dock jobbats ett par dagar. Kul med korta veckor. Nu är det dags att inta köket och förbereda kvällens lilla supé. Ryktet om Helsingborgs nöjesliv har spritt sig i vår gamla hemort Jämjö, så ikväll är det dags för nästa invasion. Våra kära före detta grannar Knut och Gun är på väg och har enligt rapporterna just passerat Kristianstad. Kvällen lär bli lika sen som helgen lång. Enligt anslagen ska det spelas 60-talsmusik på Telegrafen i morgon vid 15-snåret. Är vi bara uppe och respektabla vid det laget kanske det blir en liten pubrunda även denna helg. Lär väl ta och logga ut nu eftersom hönan ligger bar i köket och pockar på min uppmärksamhet. Dagens illustration får bli den händelse som såg ut som en tanke när Annelie var nere. Hennes son heter Simon och vi stod precis och snackade om honom när vi tittade på köksklockan. Vill även passa på att hälsa alla nya besökare välkomna. Lovar att bli flitigare.