Gammal käring

Nedcabbat på Bjärehalvön ska nu få sin förklaring. När Lillemor fyllde 50 fick hon en (grön (eller gul)) 207 CC - tyckte hon behövde lite tröst i sin påtvingade ensamhet. Jag och barnen överraskade henne med en resa till Berlin över helgen och den aktuella dagen. Det var första gången vi var i den gamla huvudstaden - som blivit huvudstad igen på gamla dar. Tror vi lyckades se det mesta av det obligatoriska: en trasig kyrka med nybyggd dosa och stift, glaskupolen på riksdagshuset (tack vare vår gravida dotter slapp vi stå i kö), en liten kvarglömd del av muren (som faktiskt byggdes på 60-talet), Charlies checkpunkt (som faktiskt ställts tillbaka), en massa Trabanter (som faktiskt luktade 2-takt) och Elvis (kan ha varit en kopia iofs). Själva födelsedagen firade frugan på Spree, var på Zoo och åkte upp i tv-tornet. Själv hade jag den dåliga smaken att fly fältet för att ta hand om svenska journalister i Vilnius. Vi hade pressvisning på nya Forester. Tror att det var bilen som banade väg för denna permission. Nu tyar jag inte skriva mer på en stund i alla fall. Det har slutat regna och jag måste ut på stan och handla frukost till i morgon. Genom att köpa skivad ost slipper man diska osthyveln och kan snooza en minut extra. Jädrans bekvämt att leva ungkarlsliv (fast ensamt).
Käring kommer föresten från ordet käresta om ngn undrade.

Gräsänklingblues

Det är inte lätt att bo ensam efter 30 års samboliv. Det är inte heller alldeles enkelt att flytta från en villa på 2x100 kvadrat med stor tomt till en etta som inte är större än altanen i Jämjö. Det är inte heller längre självklart vad som är "hemma". Byggarbetsplatsen på Murarevägen, som besöks de flesta helger eller det enkla viste i Helsingborgs arabkvarter som hyser mina kläder. Home is where I hang my hat, kallas det visst. Hemma för mig är där frugan finns - vilket alltså skiftar. Förrförra helgen var Lillemor nere i "vår nya stad" och hälsade på. Vi åkte nedcabbat ut på Mölle-halvön, besökte Gamla Lerberget (där vi semestrade för sisådär fem år sedan samt käkade hos Rut på Skäret. Dock inte deras berömda "Äggakaka". Det där med nedcabbat återkommer jag till. Kvällarna ägnas åt att promenera runt för att kolla in vilka omgivningar man skulle kunna tänka sig att bosätta sig i. Lite Friskis & Svettis blir det också mellan varven. I morgon är det spinning med hårdrockstema - taget och bokat. På fredag bär det av hem (eller hur det nu var med det). Lillemor är i Jämjö, så det får väl bli hem. Innan dess ska det bli personalfest på nya jobbet. Ska bli kul att festa med sina arbetskamrater. Det har jag av olika anledningar (som jag kanske inte kommer att återkomma till av hänsyn till en före detta arbets(o)kamrat som iofs aldrig visat ngn annan ngn som helst hänsyn) inte kunat göra de senaste tio åren. På lördag ska vi ha försenad gökotta med familjen Stegerlind - en snart 20-årig tradition som för första gången bröts i år. Förvisso av den enkla anledningen att en annan tradition är att festa tillsammans på Valborgsmässoafton och i år blev det liksom lite för mycket av det goda. Alltså att fortsätta direkt ut till ottan ...
Nej - nu sparar vi på godsakerna. Måhända blir det lite mer återrapportering redan i morgon. Annars kommer jag aldrig ifatt så att jag kan berätta om vad som händer nu för tiden. Må ni alla leva i ovisshet ytterligare ett dygn - minst.

Lite om vad som timat haver

Ja, det var ett tag sedan. Vi har försökt sälja huset - gick inte så bra. En liten man från Anticimex med stor näsa tyckte att det luktade illa i vår källare. Min kommentar om att han hade näsan för nära munnen gick inte hem. Facit av hans protokoll blev att ingen vågade köpa huset.
Det blev till att riva ur allt "organiskt" material ur källarvåningen. Bråten fyllde två containrar. Sedan var min två månader långa ledighet slut och lösningen blev att ringa en hantverkare. Jodå - han kom dagen efter (det var i slutet av mars). Sedan har vi inte sett röken av honom - bara de dimridåer han lagt ut för att förklara varför han aldrig kommer igång.
En murare dök däremot upp och putsade en vägg. Hade blivit billigare att sätta klinkers på den. Bara färgen till 20 kvadrat gick på nästan två lakan. Till det kom de tjugo som muraren skulle ha.
Dock skymtas en ljusning. Nu har vi i alla fall lyckats få ur snickarpelle vad han ska ha för jobbet. Så - man kanske inte ska klaga. Det tog ju bara 50 dagar att få en offert.
Eftersom jag med denna nytändning har väckt liv i bloggen igen är det väl bara att hålla bågen spänd. Det finns massor att berätta om mitt nya "gräsänklingsliv". Har frugans 50-årsfirande, nya jobbet, lägenhetsletande, äckliga tvättstugor och makten över fjärrkontrollen att raportera om. Detta om ngt kan väl göra det mödan värt att titta in igen om en dag eller två?