Gräsänklingblues

Det är inte lätt att bo ensam efter 30 års samboliv. Det är inte heller alldeles enkelt att flytta från en villa på 2x100 kvadrat med stor tomt till en etta som inte är större än altanen i Jämjö. Det är inte heller längre självklart vad som är "hemma". Byggarbetsplatsen på Murarevägen, som besöks de flesta helger eller det enkla viste i Helsingborgs arabkvarter som hyser mina kläder. Home is where I hang my hat, kallas det visst. Hemma för mig är där frugan finns - vilket alltså skiftar. Förrförra helgen var Lillemor nere i "vår nya stad" och hälsade på. Vi åkte nedcabbat ut på Mölle-halvön, besökte Gamla Lerberget (där vi semestrade för sisådär fem år sedan samt käkade hos Rut på Skäret. Dock inte deras berömda "Äggakaka". Det där med nedcabbat återkommer jag till. Kvällarna ägnas åt att promenera runt för att kolla in vilka omgivningar man skulle kunna tänka sig att bosätta sig i. Lite Friskis & Svettis blir det också mellan varven. I morgon är det spinning med hårdrockstema - taget och bokat. På fredag bär det av hem (eller hur det nu var med det). Lillemor är i Jämjö, så det får väl bli hem. Innan dess ska det bli personalfest på nya jobbet. Ska bli kul att festa med sina arbetskamrater. Det har jag av olika anledningar (som jag kanske inte kommer att återkomma till av hänsyn till en före detta arbets(o)kamrat som iofs aldrig visat ngn annan ngn som helst hänsyn) inte kunat göra de senaste tio åren. På lördag ska vi ha försenad gökotta med familjen Stegerlind - en snart 20-årig tradition som för första gången bröts i år. Förvisso av den enkla anledningen att en annan tradition är att festa tillsammans på Valborgsmässoafton och i år blev det liksom lite för mycket av det goda. Alltså att fortsätta direkt ut till ottan ...
Nej - nu sparar vi på godsakerna. Måhända blir det lite mer återrapportering redan i morgon. Annars kommer jag aldrig ifatt så att jag kan berätta om vad som händer nu för tiden. Må ni alla leva i ovisshet ytterligare ett dygn - minst.