Orsak och verkan

Läste att antalet trafikolyckor minskat. Onekligen en skön utveckling efter år av misslyckade insatser från våra vägars verk. Orsaken är (naturligtvis) att trafiken minskat och detta till följd av den "kris" som media gärna förstärker och fördjupar. Vägverket är inte sena att ta heder av situationen och hävdar att det är fartkameror och andra åtgärder som nu ger resultat. Jag drar mig till minnes året då dessa plåtpoliser gjorde sin Sverige-debut. Det året ökade antalet olyckor kraftigt. Vägverket var inte sena att deklarera att detta berodde på högkonjunkturen. Folk körde helt enkelt mer bil. Att förhållandet skulle kunna vara det omvända nu verkar inte ha slagit dessa personer vars verksamhet finansieras med våra skattekronor. Som vanligt saknas logik i argumentationen. Personligen tror jag inte att en digitalkamera på något aktivt sätt kan bidra till ändrat trafikbeteende och därmed högre säkerhet - vare sig det är hausse eller baisse på börsen. Måhända med undantag av det tiotal meter kameran har koll. Fast å andra sidan är det ju bara 20 procent av bilderna som kan leda till vidare utredning och bara ett fåtal procent av dessa leder till böter. Själv kör jag med solskyddet nere på de förhatliga vägavsnitten. Ännu roligare vore kanske att ha tomtemask. Ser situationen framför mig när man blir kallad till förhör. "Ser du vem som är på bilden", frågar förhörsledaren. Svaret är logiskt: "Visst, men jag trodde inte han fanns".

Rekommendabelt

Ofta blir man besviken på filmer som bygger på böcker man gillar. Detta gäller dock inte Män som hatar kvinnor. Tycker att man lyckats fånga storyn riktigt bra och filmen känns inte så lång som den verkligen är. Manusfolket har fokuserat på de bitar som för historien framåt och allt går i ett rasande tempo. All bokutfyllnad är borta och på något sätt är det spännande trots att man vet vad som ska hända, hur det ska sluta och vem som är "skurken". Fanns till och med plats för några skratt mitt i all misär. Denna film kan klart rekommenderas. Däremot tycker jag inte man ska se den innan man läst boken. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på Stiegs pappa och bror i deras agerande gentemot Stiegs sambo. Jag hoppas hon får sin rättmätiga del av vad som bevisligen kommer att bli en ganska stinn påse med pengar.
Nu ska det åkas till Väla. Det lokala näringslivet måste gynnas. Svante behöver en säng till nästa besök, då vi ska testas som barnvakter. Förstår inte att vår dotter Anna hyser så stort tvivel angående vår lämplighet. Hon är ju i sig själv ett lysande exempel på enastående föräldraskap.

Absinth och obskyra butiker

Efter en slitsam vecka, som avslutades med semlor på jobbbet för att fira chefens födelsedag, har det äntligen vankats helg. Idag stundar matiné på stadens filmstad. Ska utforska om det gick att filmatisera Stieg Larssons första del i Millenniumtrilogin (Män som hatar kvinnor - som älskar datorer). Att det bli tidig föreställning beror på att vår ålder inte tillåter sena kvällar och ska man stå pall hela söndagen gäller det ju att inte komma hemsläntrandes "miss-i-nassen" varje kväll. Å andra sidan blev det sent igår (eller snarare idag). Gunilla ringde och undrade om vi ville gå på bio, men det ville vi inte eftersom vi ska göra det idag. En stilla stund på Telegrafen kunde vi dock sträcka oss till. Denna stund blev ganska lång. Samtalsämnena pendlade mellan olika sorters fludium med stänk av anis och sortimentet i närliggande butiker. Kul som vanligt var det och på kuppen blev vi inbjudna på fest i Ängelholm. Ser fram emot att koppla av i vardagsrummet och njuta av värdens Harley. Ni fattar att han är ungkarl, eller? Enligt rapport var det jippo i den närliggande butiken idag med give-aways och allmän munterhet. Som lite grädde på lördagsmoset har jag iklätt mig rollen som N.P. Möller på förmiddagen. Det var nästan som om man bodde i villa. Fördelen var att uppdraget bara tog en kvart. Nu ska vi ner på sta'n och lägga upp mina nya (och nytvättade) byxor. Fattar inte varför ett par spritt nya och rena brallor ska in i maskinen, men jag har ju alltid varit en lydig varelse. Dagens illustration illustrerar ett av gårdagens samtalsämnen.

Bortskämd eller bara gnällig

Så, då har man gjort Karlskrona. Två gånger till och med. Fattar inte hur gatuvåldet kan leda ngn topplista. Såg inte ngn som kunde förefalla slå ngn på skallen. Ett koppel skinnskallar med ölburkar hojtandes slagord (vars innebörd de sannolikt inte har vett att förstå)utanför PM var väl inte det mest avskräckande jag sett. Måhända de två gamla damerna som kom ut från Hemköp hade ngt ont i sinnet. Kanske var jag för tidigt ute, men det fanns liksom inte några incitament att fortsätta flanera. Knappt ens läge att avlägga denna rapport. Gamla O'Learys blev aldrig konsthall. Det blev en skoaffär. Stans bästa hak - Kino - blev å andra sidan konsthall. Pizzakungen har byggt till gamla vattentornet med ett par glasburar. Inte riktigt klart ännu, men fult och konstmuseum med Da Vinci-tema ska det bli. Den forna Verner&Verner-butiken, som bytte till liknande verksamhet med ngt danskt namn, har redan slagit igen och blivit blomsteraffär. Schlagerbaren är numera café och lyxkrogen på Rådhusbacken har blivit Thai-krog. Min gamla fotobutik, som efter diverse namnbyten blev telefonaffär har dock äntligen fått den inredning man väntat på i ett par år. Det är väl bara att gratulera Katarina (om hon inte hunnit ge upp och byta jobb). Lite tomma lokaler bjöd gågatan också på. Nej, det var inte med saknad man tog sin nostalgiprommis, mer med lättnad. Tror att hotell-tv:n ger mer utbyte och en god natts sömn är värd mer än guld. Jo, det var öppet på räven och ankaret och hade det varit torsdag skulle jag kanske gynnat detta näringsställe (om de fortfarande kör karaokee, vill säga) med ett besök. Just i skrivande stund känner jag mer för att följa en känd pågs fotspår. Det vill säga: fly från långeläpp, hoppa på Akka och flyga hem till mitt kära Skåne. Min ömma hustru skulle man ju faktiskt i det läget också få på köpet, men denna bonus får anstå ett dygn. Illustrationen lär väl tala för sig själv.

Turistens klagan

Det sjunger inga ungar på Hantverkaregatan. De låter alltså inte alls och därmed knappast så fria som bara ungar kan. Själv är jag bakom lås och bom på mitt hotell (Siesta) efter en dag på barrikaderna en vanlig kväll. Ganska nöjd med mitt omskrivning av detta poetiska epos. Sitter alltså på ett hotellrum i min födelsestad Karlskrona. Ska väl ta en liten promenad i nostalgins tecken när jag postat detta inlägg och loggat ut. Med tanke på att stan toppar listan över oprovocerat gatuvåld gäller det väl att inte stanna ute så länge. I morgon bitti tänkte jag avlägga en kort artighetsvisit på mitt gamla jobb innan jag drar vidare. Upplevde en våldsam törst efter dagens jätteportion lunch-lasagne och hällde upp ett glas vatten. Hemska misstag. Förvisso var detta inte på något sätt en av orsakerna till att jag efter totalt drygt 40 år (varav 30 i svit) bestämde mig för att flytta, men fy f-n vad Karlskrona-vattnet smakar illa. Man tänkte inte så mycket på det när man drack av och bryggde kaffe på det varje dag, men när man vant sig vid vatten som inte smakar metall är det en snudd på grym "deja-goute". Alltså låter vi dagens illustration stå som en evig påminnelse att aldrig använda vattnet i Blekinges residensstad till annat än utvärtes bruk. Undrar om de har öppet på Fox & Anchor - jag är fortfarande törstig.

Cliffhangers och olika sorters sås

Förmodligen är det ingen som legat sömnlös över att inte ha vetat hur åsnan mellan hötapparna avlöpte, men för säkerhets skull kan jag avslöja att vi avstod tv-soffan, åkte ner till Malmö, fönstershoppade och hälsade på Svante och barnen i Lund innan vi begav oss vidare till Holmeja och SORK-fest. Kul att återse de som tidigare huvudsakligen var målgrupp och som nu huvudsakligen är vänner. Lika bra för egot att höra hur mycket de saknar mig (eller min gamla roll). Lyckades få till några ackord på gitarren innan Mummelmannen tog över och hustrun vänligen skjutsade mig hem till hemmets säkerhet på Tågaborg.
Förra helgens aviserade utgång gick i såsens tecken. Vi startade kvällen på Gyllene Prag - ett litet hak vid S:t Jörgens Plats (där de påklädda statyerna står). Helt ok ställe att slinka in för en pilsner på, men kanske inte en plats som förtjänar vare sig stjärnor eller gafflar. Schnitzel på längden och tvären står på menyn - ja, eller snarare "på flatan". Huvudsakliga samtalsämnet vid bordet blev huruvida "husets" betyder kall. Detta åsyftade såsen för dem som valt béarnaise. Min tigervariant var dock både het och varm och Lillemors svampdito höll klassen.
Efter denna kulinariska upplevelse (vilket man väl kan kalla den oavsett nivån - en besvikelse är ju faktiskt också en upplevelse, som jag konstaterat i ett tidigare inlägg), var det dags för nästa överraskning. En kort promenad senare hamnade vi utanför Dunkers. Personligen hade jag nog trott vi skulle hamna på någon biograf. En snabb titt på programdisplayen avslöjade att det skulle vankas en helt annan sås, nämligen salsa. En snabb titt på klockan avslöjade att damerna haft mer i påsen. Det är nämligen inte likt dem att stressa för att komma trekvart för tidigt. Jojomen, det skulle gås på danskurs också. För mig som inte kan få till koordinationen på ett jympapass blev denna exkursion i märklig takt en totalt förvirrande lektion.
En, två, tre - fem, sex, sju. Var f-n tog fyran vägen och viss tusan ska det finnas en åtta. "Sluta tänk, räkna inte och bry dig inte om takten eller tempot", visade sig vara melodin för att få till det. Testade allt och kom till slut (genomsvettig) på att det gick att köra en vanlig "åtta" och ta bugg-steg.
Helt klart enklare då att slinka in på Hamnkrogen och ta en kvällspilsner för att återfå lite vätskebalans. Här passade Staffan på att visa lite av kvällens bevismaterial. Illustrationen visar reaktionen när det visade sig att han missat att radera några av tidigare kvällars bildmaterial.

Sicken vicka

Ibland händer det mer än behövligt under en vecka. I måndags stack jag ner till Genève för att representera företaget på Bilsalongen. Vi visade bland annat Legacy Concept för första gången i Europa. Tyvärr hade de flesta svenska motorjournalister redan sett bilen i Detroit och det verkade som om alla var mer intresserade av hur det ska gå för våra "svenska" tillverkare än att titta på de bilnyheter som faktiskt med säkerhet kommer att produceras.
Fick i alla fall en trevlig kväll på färskölbryggeriet med två av mina mer saknade f.d. arbetskamrater. Stället hade ett ganska kul sätt att servera sin pilsner. Här kan man snacka om helrör.
Frugan fick man umgås med ett par timmar på onsdagskvällen innan hon drog till dentalmässan i Köpenhamn. Min kväll som gräsänkling tillbringade jag i soffan. Lyckades somna redan halvvägs in i Antikrundan. Som lök på denna lax hade vi vajsing på jordfelsbrytaren, så det har inte gått att leka med datorn på hela veckan.
Torsdagen på jobbet bestod av kontorsflytt. Vi ska renovera våra lokaler och hela personalen är nu samlad i ett välljudande och mångfacetterat kontorslandskap. Själv sitter jag mellan rökkompisen Rolf och Camilla. Förmodligen hade det varit bättre om vi haft Camilla mellan oss.
Lyckades (som väl framgår av att jag sitter och bloggar) få tag i en elektriker på fredagen. Han gick runt och mätte i en timme utan att hitta några fel. Vara hur det vill med själva reparerandet - nu har vi ström i alla rum (så länge det varar) och kan bara med spänning vänta på vad man har mage att fakturera för en stunds trevlig gemenskap i vår våning.
Större delen av dagen har spenderats på Väla. Lillemor har testat alla provrum i den stora gallerian. Resultatet av fyra timmars hårt arbete blev en T-shirt. Våra ursprungliga planer: att tvätta "Kermit" och köpa en ny skrivare (den gamla har oförklarligt och utan varning börjat jäklas med oss efter endast 14 år) gick om intet. Det blir till att ta en tur i morgon igen. Sannolikt kommer min blida hustru att avstå denna bonusresa i det att dessa ärenden icke vinner hennes intresse i lika hög grad som att - till föga nytta - dra på och av sig kläder i dussinet olika trånga skrymslen.
I kväll är det aviserat utgång. Har ingen aning om vad Gunilla och Lillemor har kokat ihop (förmodligen inget ätbart). Återkommer med rapport om detta längre fram. Nu måste jag visst duscha, så vi kanske ska på något respektabelt ställe.
Senast vi var ute med Gunilla och Staffan hade vi lite ont innanför pannbenet dagen efter, så inför ikväll har i alla fall Lillemor försett sig med lite preventiv skyddsutrustning - om nu någon undrade vad illustrationen skulle illustrera.