... eller kanske fädrens. Passerade Jämjö norrifrån längs E22:an idag. Jesses vad konstigt det kändes - trots att man gjort det flera hundra gånger tidigare. Lika skumt kändes det att köra vägen in till Karlskrona - trots att man kanske gjort det 9.000 gånger tidigare. Den enda skillnaden mot senast var trots allt att det var fyra månader sedan senast och att man de facto inte bor i Jämjö längre. Något som man trots allt gjort i 30 år. Har varit på resande fot hela veckan och besökt lite återförsäljare tillsammans med regionchefen Kjell. I morgon är det ett stopp i Växjö innan det åter bär av till Skåneland och en fullspäckad dag på kontoret innan helgens förlustelser tar vid.
Min mailbox har varit helt hysterisk under de senaste dagarna. Mest beroende på att mina kolleger i Europa anser att funktionen "svara alla" är den mest användbara bland e-postprogrammen. Visst kan den ha sina fördelar , men när nästan alla vill kommentera en sak till avsändaren och anser att alla andra har nytta eller glädje av deras lilla inlägg växer det snabbt till bloggbävningsdimension. Det värsta är ju att man inte kan kasta eländet oläst. Någonstans i kedjan kan ju något av vikt ändras - t.ex. ett mötesdatum. Bita i det sura äpplet är ledordet för dagen och stilla hoppas att man hinner öppna, läsa och radera innan midnatt. Det är ju en dag i morgon också, som det så vackert heter. Gudskelov blir det sovmorgon eftersom vi redan är på plats på Scandic i Växjö och återförsäljarens neonskylt syns från rumsfönstret. Med lite otur hinner man in en sväng på kontoret redan innan det blir i morgon kväll.
Dagens lilla bild visar en tänkbar förklaring till datorhaveri. Alltså när något har kraschat på laptopen och musen är försvunnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar