Pärkelää ...

... eller hur det nu stavas. Sitter på rummet på Fiskartorpet (kalajastajatorppa) - ett Hilton-hak som är klart lyxigare än det låter. Har klarat av åf-konferenserna och börjar landa i verkligheten. I morgon är det dags att dra till Hufvudstaden i Svedala och jobba lite med roadbooken.
Mycket kunde varit ljusare. Fick för ett par dagar sedan ett mycket trist, sorgligt, oväntat och snudd på osannolikt besked. En av mina bästa och äldsta vänner har gått bort i sviterna av en hjärnblödning. F-n killen var bara drygt 50. Vi har känt varandra i snart 30 år och mycket av de traditioner som nu för tiden betyder ngt bygger på våran vänskap. Det som svider mest är att man just nu är inne i en så intensiv period att det inte ens finns tid att gå på hans begravning.
Kanske kommer jag att ångra mig länge, men det känns inte som om jag har ngt alternativ. Skippar jag Stockholms-rundan får jag ångra det redan inom två veckor. Både gumman, hans fru Annelie och jag hade mått bättre av att jag hade kunnat vara i Jämjö på fredag, men vem har sagt att det ska vara enkelt? Det dåliga samvetet må bli min arvedel.
På ngt sätt känns det som om denna blogg börjar bli en sällsam uppvisning i depression och misär. Tror det är dags att logga ut och sikta på kudden. Efter regn kommer sol sägs det och det har faktiskt duggat lite i Finska viken idag ...
Lev väl alla besökare - where ever you are.