... skulle Hasse Alfredsson ha sagt. En tisdag kunde startat bättre. Efter morgonblosset skulle jag in och sätta på morgonkaffet. Fastnade med badrocksärmen i handtaget till kaffekannan. Naturligtvis åkte den rätt i klinkergolvet och ja - behöver jag säga mer? Själv stod jag fången i gången pga alla glasskärvor med mina bara fötter. Efter att ha gjort fakirtricket hämtade jag dammsugaren. F-n vad bra det suger när påsen är full. Det riktigt suger. Nåväl, det funkade så-där. In i duschen och plocka glasbitar ur fötterna. Nästa dilemma är att det kommer att dröja innan jag får en chans att skaffa en ny kanna. Kommer hem sent ikväll och i morgon drar jag till Stockholm. Anländer lite för försent på fredag för att kunna shoppa. Med lite tur blir det en stund över på lördag mellan lägenhetsvisningarna. Måhända skulle min ljuva hustru kunna gå detta ärende. Ska kolla med henne (om hon inte hinner läsa det här först).
Vill man se positivt på saken skulle man ju kunna säga att det var tur att det inte blev något kaffe i morse. Hur skulle jag hunnit dricka det när jag hade fullt upp med att få bort glassplittret från köksgolvet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lyckades med samam grej för ett par år sedan. Men en envis glasbit gick inte att få loss ur foten. Ringde då en kompis som är läkare. Jodå han lovade att ställa upp med först sex timmar senare då han just då var på utflykt med sina barn. Det slutade med att jag linkade hem till mina föräldrar, la mig på köksbordet (utan strumpor och skor)och bad farsan ta fram skalpell och pincett.Gubben visade sig vara en bättre kirurg än jag vågat hoppas på. Han hade till och med kirurgtejp hemma som han kunde tejpa ihop såret med.
Skicka en kommentar