Alla dagar är sig inte lika

Att jobba som journalist innebär att man ofta får träffa spännande och intressanta personer. Gårdagens eftermiddag var vikt åt intervju med en f.d. bilhandlare i Karlskrona - Kurt Klasson. Han började med att säga: "Jag fattar inte varför ni vill göra ett reportage om mig. Jag har ju ingenting att berätta". Sedan talade han oavbrutet i drygt två timmar. Jag hade egentligen inte behövt ställa en enda fråga. Självklart tvingade jag ur mig de de flesta jag hade på mitt papper - bara för att konstatera att de inte skulle föra den nya vinkel storyn skulle få framåt. Det enda som kan tyckas trist är att det reserverade utrymmet inte på långa vägar kommer att räcka om man vill berätta allt. Kurt borde skriva en bok om sitt bilhandlarliv. Den skulle kunna innehålla alla tänkbara intriger plus en massa historier som lockar både till skratt och tårar. Trots att jag haft en hel kväll att summera och en skön natts sömn för att smälta intryck vet jag ännu inte i vilken ände jag ska börja och hur jag ska kunna välja och vraka bland allt som berättades för mig. Lite tröst finns i en av skribentens bästa deviser - det är bara man själv som vet vad som inte skrevs. Nästa dilemma är att jag måste vara klar till lunch, så nu får det vara slutbloggat för den här veckan.